I fredags blev hon min, den nya, vackra, blanka leksaken, och nu står hon här hemma i garaget och längtar efter värme och sol - precis som jag.
Vi åkte ner till Malmö med bilen i förrgår morse, för det skulle ju bli hyggligt väder. (Jag undrar mycket om man kan stämma smhi). Väl där blev vi varmt emottagna av skönhetens gamla matte och vi fick kaffe och smörgåsar och en massa mys. Själv var jag så pirrig så att jag bara fick ner en macka. Därefter var det pengauppgörelse och påklädning av bävernylonstället för att i måttligt skånesolsken köra hemåt via MC-huset, där vi hälsade på några vänner.
Fram till Hallandsåsen sken solen på oss och jag njöt av turen. När vi stannade för fika uppe på åsen skådade vi bekymrat ut över Hallands blytunga skyar. Det såg kallt och vått ut - och det blev det. Den nyputsade skönheten blev blöt och smutsig och mina händer och fötter frös. Men vad gör väl det. Hjärtat skuttade runt i glädjeyra, trots att jag egentligen var ganska spänd. En Kawasaki VN800 Classic väger faktiskt cirka 60 kilo mer än min gamla Honda XBR500. Dessutom är det en helt annan körställning på den. Men resan gick mycket bra och efter två fikapauser, den andra i Varberg, och cirka fyra timmars sammanlagda restid, kom vi hem. Jag var trött och frusen och mycket lycklig. Tur att S har badkar, så att jag fick möjlighet att tina upp.
Igår tog jag min nya till jobbet. Därefter tog jag vägen om en vän och visade stolt upp den. Sedan bar det av hemåt där jag såg till att tvätta henne ordentligt. På kvällen hade vi dopceremoni med några vänner, god middag som S lagade och några pilsner ;-). Fast jag har faktiskt inte kommit på något bra namn för henne än. Inte heller är det lätt att bestämma kön. Min gamla är ju en hon, och jag hade tänkt att den nya skulle bli en han. Men den ser ju så feminin ut, så jag vet inte om det går.
Nu hoppas jag bara på väderförbättringar, men det såg mörkt ut på smhi:s webbsajt :-(.
Vi åkte ner till Malmö med bilen i förrgår morse, för det skulle ju bli hyggligt väder. (Jag undrar mycket om man kan stämma smhi). Väl där blev vi varmt emottagna av skönhetens gamla matte och vi fick kaffe och smörgåsar och en massa mys. Själv var jag så pirrig så att jag bara fick ner en macka. Därefter var det pengauppgörelse och påklädning av bävernylonstället för att i måttligt skånesolsken köra hemåt via MC-huset, där vi hälsade på några vänner.
Fram till Hallandsåsen sken solen på oss och jag njöt av turen. När vi stannade för fika uppe på åsen skådade vi bekymrat ut över Hallands blytunga skyar. Det såg kallt och vått ut - och det blev det. Den nyputsade skönheten blev blöt och smutsig och mina händer och fötter frös. Men vad gör väl det. Hjärtat skuttade runt i glädjeyra, trots att jag egentligen var ganska spänd. En Kawasaki VN800 Classic väger faktiskt cirka 60 kilo mer än min gamla Honda XBR500. Dessutom är det en helt annan körställning på den. Men resan gick mycket bra och efter två fikapauser, den andra i Varberg, och cirka fyra timmars sammanlagda restid, kom vi hem. Jag var trött och frusen och mycket lycklig. Tur att S har badkar, så att jag fick möjlighet att tina upp.
Igår tog jag min nya till jobbet. Därefter tog jag vägen om en vän och visade stolt upp den. Sedan bar det av hemåt där jag såg till att tvätta henne ordentligt. På kvällen hade vi dopceremoni med några vänner, god middag som S lagade och några pilsner ;-). Fast jag har faktiskt inte kommit på något bra namn för henne än. Inte heller är det lätt att bestämma kön. Min gamla är ju en hon, och jag hade tänkt att den nya skulle bli en han. Men den ser ju så feminin ut, så jag vet inte om det går.
Nu hoppas jag bara på väderförbättringar, men det såg mörkt ut på smhi:s webbsajt :-(.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar