Ibland ber jag faktiskt

...även om jag inte ser mig själv som särskilt religiös eller för den delen som anhängare till någon speciell religion. Jag tror på något större än människan, men jag har svårt att smälta den kristna kyrkans religion. I alla fall så ber jag ibland. Kanske är det till mitt eget hjärta, eller mitt förstånd. Kanske är det till en gud - till Gud - men det är ju inte politiskt korrekt. Kyrkan har ju förstört så mycket. Och andra religioner också för den delen. Dikten kan ju vara en sorts bön - en sekulär bön.

Ibland ber jag på största allvar, en vädjan om hjälp på min väg i livet. Ibland ber jag i tacksamhet över sådant som gör mitt liv fyllt av mening. Ibland ber jag med skämtsamt allvar, för om det finns en Gud så är jag säker på att hon eller han har humor.


Ryggradsbön i natten

snälla Gud
låt mig aldrig bli en borgarkärring
eller en medelåldersbitter struts
låt mig för allt i världen behålla gnistan
och värna om det som är värt att värna
om människan, kärleken
och livet bortom det materiella

amen