måndag 25 februari 2008

Klädkoder, musikstilar och identitet

Ute skiner solen och jag vill bara ut och promenera, njuta. Men icke! Här ska läsas och förkovras. Klädkoder, musikstilar och identitet ska vi skriva om, mina två klasskamrater och jag. Nu gäller det att läsa in sig på ämnet, formulera intervjufrågor, ge sig ut och intervjua och sedan sammanställa en gemensam b-uppsas. Vilken bra uppgift för en som aldrig direkt har brytt sig om vare sig mode eller att ha den rätta stilen. Eller gör man det ändå, utan att reflektera över det? Hmmm...

1 kommentar:

Camilla Wu sa...

Jag tror absolut att man gör det hur gärna man än vill säga att man inte gör...

När jag gick i ettan då var det otroligt ute att ha byxorna nerstoppade i strumporna. Byxorna skulle vara raka, dom fick absoluuuut inte vara utsvängda och inte för korta... men så gick det några år och byxorna kröp uppåt, högvattnet :) .... lite senare igen fann jag mig själv i gymnasiet med den tidigare så fula utsvängda byxan på. Och ser jag på mig nu så är byxorna oftast nerstoppade i strumporna (har kommit på hur förbaskat praktiskt det är när dom inte blir helt blöta nertill (har jag blivit både tant och modeslav???))
... om några år kanske jag går där med stentvättade V-jeans och axelvaddar som en härlig sköm 70-80-90-tals-retro... :) och känner mig helnöjd.