Det är lördag den 8 mars, alltså internationella kvinnodagen, och jag har nyligen avverkat ett antal hektiska timmar på en tillställning för motorcykelintresserat fruntimmersfolk. Modevisning, buffé, lotteri, massor av rabatter och allt detta bara för kvinnor (eller heter det tjejer?). Och jag som inte ens firar internationella kvinnodagen...
Mina föräldrar flydde ifrån en kommunistdiktatur år 1969, alltså ett år innan jag föddes. I deras hemland, ett land som bara ligger cirka 90 mil söder om Göteborg, var man tvungen att fira denna högtid. Det var en utpräglad kommunisthögtid som alla måste fira. Som ni säkert kan gissa, följde knappast denna tradition med in i mina föräldrars nästa generation, alltså in i mig.
Nåväl, det är inte så att jag gör några stora grejer av det hela. Visst, jag tycker det är en onödig högtid, liksom jag tycker att nationaldagsfiranden är fjantiga. Jag firar alltså inte, men jag bryr mig heller inte om ifall andra firar. Bara alla är nöjda och glada. Och vad beträffar motorcykelbranchen, kan det faktiskt behövas med ett litet lyft för oss tjejer.
När jag började köra hoj för cirka 20 år sedan, fick jag hålla tillgodo med ett begagnat skinnställ i liten herrstorlek. Gissa om det satt kass!? Det funkade, men jag såg ut som om jag kom från en annan planet. Idag kan vi tjejer välja och vraka. Ni skulle inte tro era ögon om ni såg hur många olika modeller och stilar som finns - bara för just tjejer. Tack jämställdhetsprocessen för det! Och ni skulle inte tro era ögon om ni hade sett hur många shoppinglystna biker- och sporthojsbrudar som var inne med uppdämda konsumtionsbehov.
Men nu ska vi inte romantisera. Branchen är fortfarande sexistisk på sina håll - och detta påstående kommer ifrån en som inte anser sig vara vare sig feminist eller särskilt lättkränkt. Men när man ser annonser för damjackor med en slogan som: "Söt men tuff - kan det bli mera kvinnligt" då blir man ledsen. Inte bara för att leverantören saknar allt vad professionellt förhållningssätt heter och därmed inte har besvärat sig med att skaffa en riktig copy som känner till skillnaden mellan tal- och skriftspråk och därmed skriver "mera" istället för "mer". Denna så kallade copy tror dessutom att varje mc-bruds högsta dröm och mål i livet är att vara både söt och tuff samtidigt. Fan ta honom! För det lär ju knappast vara en tjej som har suttit och knåpat på denna och andra liknande texter.
Ja, så här sitter jag i lördagnatten med värkande fötter efter en hektisk dag med i princip ingen rast för den trötta kroppen. Ute smattrar regndropparna mot fönstret och jag borde gå och lägga mig. Men jag är gräsänka och då är det svårt att komma till ro. Dessutom har jag en sådan enorm längtan efter våren, att det spränger i varenda liten cell i kroppen.
På torsdag om en vecka, alltså på självaste vårdagjämningen och skärtorsdagen, ska jag besiktiga "Bettan" och jag tror nog att det ska gå bra. Hon börjar bli gammal nu - 23 år närmare bestämt. Det är en aktningsvärd ålder på en gammal trotjänare. Och i år har hon fått en nyrenoverad stjärt. Nej, inte med Botox, jag lovar! Det är bara en lite spricka som har blivit lagad, och sedan på med ny lack. Ankstjärten, alltså den lilla kåpan strax ovanför baklampan som just har blivit fixad, har omsorgsfullt monterats tillbaka av matte (dvs mig). Batteriet är nyladdat och egentligen återstår bara olje- och oljefilterbyte, en ordentlig tvätt, vaxning och besiktning. Alltså - snart bär det ut på vägarna igen...och jag längtar!
Mina föräldrar flydde ifrån en kommunistdiktatur år 1969, alltså ett år innan jag föddes. I deras hemland, ett land som bara ligger cirka 90 mil söder om Göteborg, var man tvungen att fira denna högtid. Det var en utpräglad kommunisthögtid som alla måste fira. Som ni säkert kan gissa, följde knappast denna tradition med in i mina föräldrars nästa generation, alltså in i mig.
Nåväl, det är inte så att jag gör några stora grejer av det hela. Visst, jag tycker det är en onödig högtid, liksom jag tycker att nationaldagsfiranden är fjantiga. Jag firar alltså inte, men jag bryr mig heller inte om ifall andra firar. Bara alla är nöjda och glada. Och vad beträffar motorcykelbranchen, kan det faktiskt behövas med ett litet lyft för oss tjejer.
När jag började köra hoj för cirka 20 år sedan, fick jag hålla tillgodo med ett begagnat skinnställ i liten herrstorlek. Gissa om det satt kass!? Det funkade, men jag såg ut som om jag kom från en annan planet. Idag kan vi tjejer välja och vraka. Ni skulle inte tro era ögon om ni såg hur många olika modeller och stilar som finns - bara för just tjejer. Tack jämställdhetsprocessen för det! Och ni skulle inte tro era ögon om ni hade sett hur många shoppinglystna biker- och sporthojsbrudar som var inne med uppdämda konsumtionsbehov.
Men nu ska vi inte romantisera. Branchen är fortfarande sexistisk på sina håll - och detta påstående kommer ifrån en som inte anser sig vara vare sig feminist eller särskilt lättkränkt. Men när man ser annonser för damjackor med en slogan som: "Söt men tuff - kan det bli mera kvinnligt" då blir man ledsen. Inte bara för att leverantören saknar allt vad professionellt förhållningssätt heter och därmed inte har besvärat sig med att skaffa en riktig copy som känner till skillnaden mellan tal- och skriftspråk och därmed skriver "mera" istället för "mer". Denna så kallade copy tror dessutom att varje mc-bruds högsta dröm och mål i livet är att vara både söt och tuff samtidigt. Fan ta honom! För det lär ju knappast vara en tjej som har suttit och knåpat på denna och andra liknande texter.
Ja, så här sitter jag i lördagnatten med värkande fötter efter en hektisk dag med i princip ingen rast för den trötta kroppen. Ute smattrar regndropparna mot fönstret och jag borde gå och lägga mig. Men jag är gräsänka och då är det svårt att komma till ro. Dessutom har jag en sådan enorm längtan efter våren, att det spränger i varenda liten cell i kroppen.
På torsdag om en vecka, alltså på självaste vårdagjämningen och skärtorsdagen, ska jag besiktiga "Bettan" och jag tror nog att det ska gå bra. Hon börjar bli gammal nu - 23 år närmare bestämt. Det är en aktningsvärd ålder på en gammal trotjänare. Och i år har hon fått en nyrenoverad stjärt. Nej, inte med Botox, jag lovar! Det är bara en lite spricka som har blivit lagad, och sedan på med ny lack. Ankstjärten, alltså den lilla kåpan strax ovanför baklampan som just har blivit fixad, har omsorgsfullt monterats tillbaka av matte (dvs mig). Batteriet är nyladdat och egentligen återstår bara olje- och oljefilterbyte, en ordentlig tvätt, vaxning och besiktning. Alltså - snart bär det ut på vägarna igen...och jag längtar!
3 kommentarer:
Här var det vårpyntat!
Jag tillhör nog också dom som inte kallar mig feminist,,, däremot blir jag kallad feminist rätt ofta :)
Jag föredrar att säga jämställdhetskämpe, känns med inneslutande på något vis.
Min man är ju också en av de motorcykelfrälsta men är kanske inte så delaktig i allt det där runt omkring (klubbar och sådant). Det är liksom själva Harleyn och åkningen som är intresset. Varje jul brukar jag ge honom en MCM-prenumeration i present och i den finns ju en del reklam, jag kan bli helt galen på just sådan här reklam, så jag förstår din frustration. Förra månadens nummer var prydd med en halvnaken brud på en motorcykel (reklamen på baksisidan). Den låg där och stack mig i ögonen varje gång jag gick på dass (det är enda stället man har en stund över att läsa tidning när man har tre barn :D). En dag blev jag så förbannad att jag rev bort baksidan och slängde den... så kan det gå när det kokar över. M tyckte nog att det var ett onödigt infall, inte för tankens skull utan för att han gärna ser sina tidningar hela.
Mitt ex-arbete kommer nog föresten handla en del om det här ämnet... jämställdhet!
Hur går det med arbetet om mode mm?
Japp, vårpyntat var det :-D
Jodå, det där med att bli kallad feminist det har också jag fått höra. Jämställdhetskämpe var ju ett bra namn. Själv brukar jag säga att jag är humanist, av precis samma skäl som du. Det innefattar nämligen jämställdhet mellan alla typer av människor, inte bara mellan män och kvinnor.
Kul att du ska skriva om jämställdhet i ditt ex-arbete. Vad blir det om mer exakt? Vet du det ännu?
Det där med att M blev lite putt på dig över att du rev bort baksidan av hans MCM han jag nog förstå, även om jag förstår dig mer än väl också. Jag har nämligen prenumererat på den tidskriften under flera år och då sparade jag alla och var väldigt rädd om dem.
Vårt arbete om mode handlar egentligen inte om mode i första hand. Vi undersöker hur gymnasieungdomar tänker kring identitet och stil. Vi vill alltså ta reda på gymnasieungdomars allmäna reflektion och självreflektion kring identitet och stilar utifrån kläd- och musikstilar. Arbetet heter "Musik- och klädstilars roll i gymnasieungdomars identitetsskapande". Det går bra för oss, faktiskt riktigt bra. Jag var nojjad över att skriva i grupp. Visserligen kan jag mycket väl uppskatta grupparbete, men att skriva ihop kan vara knepigt tycker jag. Det funkar dock över förväntan och jag stortrivs.
Härligt att det fungerar,,, det är ju som du säger att just skirftliga delar brukar vara svåra i ett grupparbete.
Skicka en kommentar