Heja kurslitteraturen!

Vilken bok! Fanny Ambjörnssons "I en klass för sig - genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer". Ett mycket intressant innehåll och en välskriven bok. Jag har nästan läst halva och är överförtjust.

Nu väntar jag med spänning på om vi ska få läsa en motsvarig bok om genus, klass och sexualitet bland gymnasiekillar. Tror ni att vi får göra det?

Solsken, flykt och ganskaintedåligt samvete

Motorcykelmässan är slut, liksom veckan och jag själv. Mässfesten igår blev lyckad. Den som min kära har plannerat för, arrangerat, samordnat. Alla verkade så glada och nöjda, alla hundratjugoåtta som kom. Idag ler solen i sin himmel, ler mot oss och smeker våra vintervita kinder. Det är sen eftermiddag. Jag skulle läsa idag. Åttio sidor eller så. Metodpraktikan (suck!).

Körde min kära till stan, till mässan där han har jobbat hela veckan. På vägen hem körde jag vidare. Okynneskörde. I en timma okynneskörde jag. Bra musik, kurviga motorcykelvägar, ängar som badar i sol, bäckar som forsar fram. Människor överallt, som nyväckta ur sina iden. En glädjetår eller två trängde fram.

Nej, jag körde inte motorcykel! Min farkost genom det åtråvärda solskenet var en Skoda. Jag borde läsa. Åkte hem till slut. Dammråttorna välkomnade mig hånflinandes i det starka januariljuset. Måste läsa! Fram med dammtrasan. På med tvättmaskinen. Men läsa då? Efter dammsugningen. Och när jag har bäddat rent, och skakat täckena i solen, och kollat mailen, och läst alla bloggarna, och skrivit lite själv, och...

Okey. Om en timma ska jag hämta min kära. Kanske hinner jag läsa lite ändå...

Vetenskap, vfu, vilse

.
Fragmenterat
Förvirrad
Föreläsningar

Introduktion
Intresse
Icke-kontroll

Desorienterad
Disträ
Dödstrött

Kunskap
Kvantitativ
Kvalitativ

Spännande
Seende
Start
.

Avskedssentimentalitet

.
en epok tar slut
med vemod, sorg och förväntan
förväntan inför det nya

en förväntan
som lyfter vemodets tunga kropp
tappar det
och lyfter igen
.

Separationsångest

Jaha, så var det slut då. HDK-tiden. Och jag som nyss tänkte att jag har tre långa terminer framför mig att gotta mig i bild och form. Vart tog tiden vägen? Snyft...

Visst ser jag fram emot religionsinriktningen, ja till och med delar av LAU-kursen, men när en epok tar slut är det alltid lite vemodigt (eller mycket). Ja, jag vet att jag är sentimental! Men det får man faktiskt vara ibland...

JAG VILL INTE SLUTA! INTE ÄNNU!

Men jag har lärt mig en massa. Det har jag verkligen. Konst har fått en helt annan dimension i mitt liv, liksom bild, form, kreativitet begrepp som gränser, mod, tillit, konflikt, problemlösning, feminism (ja, tänka sig, också feminism) etc. Och våra lärare har varit så underbara. Stöttande, hårda, förstående, drivande, ostrukturerade, men framför allt har de haft fantastiska ambitioner med kursen - vilka de också har lyckats införliva mycket, mycket bra. Tack i evighet!

Eldig konstdebatt

Här finns en eldig konstdebatt, högst aktuell med tanke på vår utbildning :-).

Förkylningstid och slut på ledighet

Idag är sista dagen på julledigheten och jag har lyckats dra på mig en läskig förkylning. Hoppet om en vit januari frättes bort med förmiddagens regn och jag deppar en liten smula över det. Jag älskar snö, trots att jag hatar vintern. Ska vi mot all förmodan ha denna så vidrigt mörka och kalla årstid, då kan det åtminstone få vara lite vitt ute. Men icke!

Nåväl, kurslitteraturen är så gott som genomläst. Den var riktigt intressant och bra. Det ska bli spännande med den sista delkursen, även om det känns vemodigt att HDK-tiden snart är slut. Men allting har ett slut, och mina studier är långt ifrån över. I mars har jag kommit halvvägs, och jag har ju religionsinriktningen kvar, vilken jag ser fram emot väldigt, väldigt mycket...