> > > > > > > > > > > > > > > > > > > > > > > > > > > >
< < < < < < < < < < < < < < < < < < < < < < < < < < < <
...inför den nya terminen!
onsdag 3 september 2008
måndag 11 augusti 2008
Sommaren drar en filt över sig och jag blir sentimental
Det regnar, mest varje dag. Jobbar, jobbar och jobbar. Nästa vecka, nästa vecka - äntligen lite ledig. En hel vecka! Många måstesaker. En av dem: att vila. Hur kom det sig att vila blev ett måste? Inte vet jag, men jag måste. Och fixa med papper, och flytten, och städa, och ordna med studentlitteratur, och hyra ut lägenheten, och vara pigg och allert inför den nya terminen, den nya inriktningen. Men också VILA!
Tills dess tar jag en varm tröja på mig, önskar mig en liten stunds brittsommar med en omhuldande värmebölja och en smula mer hojåkning. Imorgon är det jobb igen. Hojen går bra och jag trivs med den, fast den är ny för mig. Den gamla hade jag i fjorton år. Har ännu inte lyckats förmå mig till att sälja den. Kanske sedan. Eller inte alls. Fast den har ju stått hela sommaren och motorcyklar blir ju deppiga av att bara stå still. Kanske, om den får komma till ett kärleksfullt hem. Men visst är jag fjantig! Det är ju bara en maskin! En maskin med en väldig massa minnen...
Ambivalent, lite småskruvad och kanske en smula tokig? Ja, kanske det. Men också motorer har en själ, trots att de inte är miljövänliga. Jag lovar!
Tills dess tar jag en varm tröja på mig, önskar mig en liten stunds brittsommar med en omhuldande värmebölja och en smula mer hojåkning. Imorgon är det jobb igen. Hojen går bra och jag trivs med den, fast den är ny för mig. Den gamla hade jag i fjorton år. Har ännu inte lyckats förmå mig till att sälja den. Kanske sedan. Eller inte alls. Fast den har ju stått hela sommaren och motorcyklar blir ju deppiga av att bara stå still. Kanske, om den får komma till ett kärleksfullt hem. Men visst är jag fjantig! Det är ju bara en maskin! En maskin med en väldig massa minnen...
Ambivalent, lite småskruvad och kanske en smula tokig? Ja, kanske det. Men också motorer har en själ, trots att de inte är miljövänliga. Jag lovar!
onsdag 18 juni 2008
Till hösten
SP-Tvär, på gymnasiet i höst! Underbar lärare/handledare. Ämnesöverskridande - religion, historia, samhällskunskap, filosofi, psykologi mm. Hon gillade min rapport från HDK, den om existentiella frågor. Vill använda delar av texten till lektionsinnehåll, idéer! Vill visa min film, som inspirationsmaterial till eleverna! Vill göra min tid som lärarkandidat hos henne givande, lärorik. Vill "klämma" mig "på lite estetiska inslag".
Hon - nyfiken, ambitiös, profesionell, intresserad, vaken, inspirerande...
Jag - nyfiken, smickrad, stolt, förväntansfull, tror på min förmåga...längtar...
Kan det blir bättre? Ser fram emot en givande hösttermin...
Hon - nyfiken, ambitiös, profesionell, intresserad, vaken, inspirerande...
Jag - nyfiken, smickrad, stolt, förväntansfull, tror på min förmåga...längtar...
Kan det blir bättre? Ser fram emot en givande hösttermin...
torsdag 24 april 2008
Några små fräckisar...
...för oss som tecknar och har en smula humor:
http://www.youtube.com/watch?v=tNFVkpHWwWY
http://www.youtube.com/watch?v=tNFVkpHWwWY
Och vi som kämpade med våra modeller...
Här är en som slår oss skicklighet...eller?
http://www.petercallesen.com/index/A4PAPERCUT_000.htm
http://www.petercallesen.com/index/A4PAPERCUT_000.htm
lördag 12 april 2008
söndag 6 april 2008
Nu är hon min!
I fredags blev hon min, den nya, vackra, blanka leksaken, och nu står hon här hemma i garaget och längtar efter värme och sol - precis som jag.
Vi åkte ner till Malmö med bilen i förrgår morse, för det skulle ju bli hyggligt väder. (Jag undrar mycket om man kan stämma smhi). Väl där blev vi varmt emottagna av skönhetens gamla matte och vi fick kaffe och smörgåsar och en massa mys. Själv var jag så pirrig så att jag bara fick ner en macka. Därefter var det pengauppgörelse och påklädning av bävernylonstället för att i måttligt skånesolsken köra hemåt via MC-huset, där vi hälsade på några vänner.
Fram till Hallandsåsen sken solen på oss och jag njöt av turen. När vi stannade för fika uppe på åsen skådade vi bekymrat ut över Hallands blytunga skyar. Det såg kallt och vått ut - och det blev det. Den nyputsade skönheten blev blöt och smutsig och mina händer och fötter frös. Men vad gör väl det. Hjärtat skuttade runt i glädjeyra, trots att jag egentligen var ganska spänd. En Kawasaki VN800 Classic väger faktiskt cirka 60 kilo mer än min gamla Honda XBR500. Dessutom är det en helt annan körställning på den. Men resan gick mycket bra och efter två fikapauser, den andra i Varberg, och cirka fyra timmars sammanlagda restid, kom vi hem. Jag var trött och frusen och mycket lycklig. Tur att S har badkar, så att jag fick möjlighet att tina upp.
Igår tog jag min nya till jobbet. Därefter tog jag vägen om en vän och visade stolt upp den. Sedan bar det av hemåt där jag såg till att tvätta henne ordentligt. På kvällen hade vi dopceremoni med några vänner, god middag som S lagade och några pilsner ;-). Fast jag har faktiskt inte kommit på något bra namn för henne än. Inte heller är det lätt att bestämma kön. Min gamla är ju en hon, och jag hade tänkt att den nya skulle bli en han. Men den ser ju så feminin ut, så jag vet inte om det går.
Nu hoppas jag bara på väderförbättringar, men det såg mörkt ut på smhi:s webbsajt :-(.
Vi åkte ner till Malmö med bilen i förrgår morse, för det skulle ju bli hyggligt väder. (Jag undrar mycket om man kan stämma smhi). Väl där blev vi varmt emottagna av skönhetens gamla matte och vi fick kaffe och smörgåsar och en massa mys. Själv var jag så pirrig så att jag bara fick ner en macka. Därefter var det pengauppgörelse och påklädning av bävernylonstället för att i måttligt skånesolsken köra hemåt via MC-huset, där vi hälsade på några vänner.
Fram till Hallandsåsen sken solen på oss och jag njöt av turen. När vi stannade för fika uppe på åsen skådade vi bekymrat ut över Hallands blytunga skyar. Det såg kallt och vått ut - och det blev det. Den nyputsade skönheten blev blöt och smutsig och mina händer och fötter frös. Men vad gör väl det. Hjärtat skuttade runt i glädjeyra, trots att jag egentligen var ganska spänd. En Kawasaki VN800 Classic väger faktiskt cirka 60 kilo mer än min gamla Honda XBR500. Dessutom är det en helt annan körställning på den. Men resan gick mycket bra och efter två fikapauser, den andra i Varberg, och cirka fyra timmars sammanlagda restid, kom vi hem. Jag var trött och frusen och mycket lycklig. Tur att S har badkar, så att jag fick möjlighet att tina upp.
Igår tog jag min nya till jobbet. Därefter tog jag vägen om en vän och visade stolt upp den. Sedan bar det av hemåt där jag såg till att tvätta henne ordentligt. På kvällen hade vi dopceremoni med några vänner, god middag som S lagade och några pilsner ;-). Fast jag har faktiskt inte kommit på något bra namn för henne än. Inte heller är det lätt att bestämma kön. Min gamla är ju en hon, och jag hade tänkt att den nya skulle bli en han. Men den ser ju så feminin ut, så jag vet inte om det går.
Nu hoppas jag bara på väderförbättringar, men det såg mörkt ut på smhi:s webbsajt :-(.
tisdag 1 april 2008
Jag är med hoj!
Det är sant!!! Jag ska bli med ny bäbis! En jättesöt svartbeige Kawasaki VN800 Classic av 1999 års modell.
Jag vet att jag egentligen inte har råd. Jag vet att man heller inte ska leva över sina tillgångar. Men när man nu får ett oemotståndligt erbjudande som jag faktiskt har fått, ja då går det inte att göra något annat än att uppfylla en av sina våtaste drömmar. Bäbisen bor i Malmö just nu och dess mamma ska skaffa ny bäbis - en blå Kawasaki VN900 Classic av årets modell. Jag har varit kär i hennes Kawa i snart två år och hon har lovat mig att jag får första tjing den dag då den blir till salu. Nu är den det och efter tre sömnlösa nätter har jag äntligen bestämt mig. Den ska bli min!
Jag vet att jag egentligen inte har råd. Jag vet att man heller inte ska leva över sina tillgångar. Men när man nu får ett oemotståndligt erbjudande som jag faktiskt har fått, ja då går det inte att göra något annat än att uppfylla en av sina våtaste drömmar. Bäbisen bor i Malmö just nu och dess mamma ska skaffa ny bäbis - en blå Kawasaki VN900 Classic av årets modell. Jag har varit kär i hennes Kawa i snart två år och hon har lovat mig att jag får första tjing den dag då den blir till salu. Nu är den det och efter tre sömnlösa nätter har jag äntligen bestämt mig. Den ska bli min!
torsdag 27 mars 2008
We did it!
Äntligen är det gjort! Nervös var jag, i alla fall den första timman. Så nervös att händerna både skakade och var fuktiga av svett. Munen å andra sidan var torr som Sahara. Undrar om vätskan i munen rinner ner i händerna när nerverna spelar en ett spratt.
Men, när en timma hade gått gick pulsen ner och med hjälp av en halv ask Läkerol återställdes vätskebalansen i munhålan. Vi var nästsista gruppen att försvara vår uppsats och vi var den sista gruppen att opponera på våra kollegers arbete. Det hela gick lysande och jag känner mig lättad, lycklig och friiiiiiiiiiiiiiiiiii! Efter redovisningarna bar det av till Stage Door för lite käk och en kall pilsner. Gissa om den hittade hem!?
Men, när en timma hade gått gick pulsen ner och med hjälp av en halv ask Läkerol återställdes vätskebalansen i munhålan. Vi var nästsista gruppen att försvara vår uppsats och vi var den sista gruppen att opponera på våra kollegers arbete. Det hela gick lysande och jag känner mig lättad, lycklig och friiiiiiiiiiiiiiiiiii! Efter redovisningarna bar det av till Stage Door för lite käk och en kall pilsner. Gissa om den hittade hem!?
onsdag 26 mars 2008
tisdag 25 mars 2008
I torsdags
I hojlokalen före transport till besiktning
Utanför hojlokalen. Kolla in snön! Det är ingenting mot hur det ser ut nu...
På väg till besiktningen.
I väntan på domen.
Nyputsad och nybesiktigad UA! :-D.
onsdag 19 mars 2008
tisdag 18 mars 2008
B-uppsats, påsk och hojabstinens
Så var b-uppsatsen färdig. Äntligen! Shit vad svårt det är att skriva i grupp, även om jag måste erkänna att det gick avsevärt mycket bättre än jag hade föreställt mig. Jag är så nöjd med min grupp och vi har verkligen samarbetat fint.
Nu skiner solen medan snön ligger på marken och hånler. På torsdag ska jag besiktiga hojen, men fan vet om det blir av. Vägarna är saltade och det kan vara rätt så halt. Jag antar att jag får flytta fram min bokade tid till nästa vecka eller så. I lördags var S och jag uppe hos våra bäbisar och klappade om dem och startade dem. Det gick bra, även om Bettan behövde lite övertalning. Annars är hon så gott som färdig för säsongen. Jag ska bara fylla på olja och vaxa henne idag.
Hur har det gått för er andra som skrivit uppsats? Börjar ni också bli klara? Vad har ni haft för ämnen? Visst ska bli häligt att vara lite ledig i några dagar nu!?
Glad påsk allesammans!
Nu skiner solen medan snön ligger på marken och hånler. På torsdag ska jag besiktiga hojen, men fan vet om det blir av. Vägarna är saltade och det kan vara rätt så halt. Jag antar att jag får flytta fram min bokade tid till nästa vecka eller så. I lördags var S och jag uppe hos våra bäbisar och klappade om dem och startade dem. Det gick bra, även om Bettan behövde lite övertalning. Annars är hon så gott som färdig för säsongen. Jag ska bara fylla på olja och vaxa henne idag.
Hur har det gått för er andra som skrivit uppsats? Börjar ni också bli klara? Vad har ni haft för ämnen? Visst ska bli häligt att vara lite ledig i några dagar nu!?
Glad påsk allesammans!
söndag 9 mars 2008
Internationella kvinnodagen, hojar och vår
Det är lördag den 8 mars, alltså internationella kvinnodagen, och jag har nyligen avverkat ett antal hektiska timmar på en tillställning för motorcykelintresserat fruntimmersfolk. Modevisning, buffé, lotteri, massor av rabatter och allt detta bara för kvinnor (eller heter det tjejer?). Och jag som inte ens firar internationella kvinnodagen...
Mina föräldrar flydde ifrån en kommunistdiktatur år 1969, alltså ett år innan jag föddes. I deras hemland, ett land som bara ligger cirka 90 mil söder om Göteborg, var man tvungen att fira denna högtid. Det var en utpräglad kommunisthögtid som alla måste fira. Som ni säkert kan gissa, följde knappast denna tradition med in i mina föräldrars nästa generation, alltså in i mig.
Nåväl, det är inte så att jag gör några stora grejer av det hela. Visst, jag tycker det är en onödig högtid, liksom jag tycker att nationaldagsfiranden är fjantiga. Jag firar alltså inte, men jag bryr mig heller inte om ifall andra firar. Bara alla är nöjda och glada. Och vad beträffar motorcykelbranchen, kan det faktiskt behövas med ett litet lyft för oss tjejer.
När jag började köra hoj för cirka 20 år sedan, fick jag hålla tillgodo med ett begagnat skinnställ i liten herrstorlek. Gissa om det satt kass!? Det funkade, men jag såg ut som om jag kom från en annan planet. Idag kan vi tjejer välja och vraka. Ni skulle inte tro era ögon om ni såg hur många olika modeller och stilar som finns - bara för just tjejer. Tack jämställdhetsprocessen för det! Och ni skulle inte tro era ögon om ni hade sett hur många shoppinglystna biker- och sporthojsbrudar som var inne med uppdämda konsumtionsbehov.
Men nu ska vi inte romantisera. Branchen är fortfarande sexistisk på sina håll - och detta påstående kommer ifrån en som inte anser sig vara vare sig feminist eller särskilt lättkränkt. Men när man ser annonser för damjackor med en slogan som: "Söt men tuff - kan det bli mera kvinnligt" då blir man ledsen. Inte bara för att leverantören saknar allt vad professionellt förhållningssätt heter och därmed inte har besvärat sig med att skaffa en riktig copy som känner till skillnaden mellan tal- och skriftspråk och därmed skriver "mera" istället för "mer". Denna så kallade copy tror dessutom att varje mc-bruds högsta dröm och mål i livet är att vara både söt och tuff samtidigt. Fan ta honom! För det lär ju knappast vara en tjej som har suttit och knåpat på denna och andra liknande texter.
Ja, så här sitter jag i lördagnatten med värkande fötter efter en hektisk dag med i princip ingen rast för den trötta kroppen. Ute smattrar regndropparna mot fönstret och jag borde gå och lägga mig. Men jag är gräsänka och då är det svårt att komma till ro. Dessutom har jag en sådan enorm längtan efter våren, att det spränger i varenda liten cell i kroppen.
På torsdag om en vecka, alltså på självaste vårdagjämningen och skärtorsdagen, ska jag besiktiga "Bettan" och jag tror nog att det ska gå bra. Hon börjar bli gammal nu - 23 år närmare bestämt. Det är en aktningsvärd ålder på en gammal trotjänare. Och i år har hon fått en nyrenoverad stjärt. Nej, inte med Botox, jag lovar! Det är bara en lite spricka som har blivit lagad, och sedan på med ny lack. Ankstjärten, alltså den lilla kåpan strax ovanför baklampan som just har blivit fixad, har omsorgsfullt monterats tillbaka av matte (dvs mig). Batteriet är nyladdat och egentligen återstår bara olje- och oljefilterbyte, en ordentlig tvätt, vaxning och besiktning. Alltså - snart bär det ut på vägarna igen...och jag längtar!
Mina föräldrar flydde ifrån en kommunistdiktatur år 1969, alltså ett år innan jag föddes. I deras hemland, ett land som bara ligger cirka 90 mil söder om Göteborg, var man tvungen att fira denna högtid. Det var en utpräglad kommunisthögtid som alla måste fira. Som ni säkert kan gissa, följde knappast denna tradition med in i mina föräldrars nästa generation, alltså in i mig.
Nåväl, det är inte så att jag gör några stora grejer av det hela. Visst, jag tycker det är en onödig högtid, liksom jag tycker att nationaldagsfiranden är fjantiga. Jag firar alltså inte, men jag bryr mig heller inte om ifall andra firar. Bara alla är nöjda och glada. Och vad beträffar motorcykelbranchen, kan det faktiskt behövas med ett litet lyft för oss tjejer.
När jag började köra hoj för cirka 20 år sedan, fick jag hålla tillgodo med ett begagnat skinnställ i liten herrstorlek. Gissa om det satt kass!? Det funkade, men jag såg ut som om jag kom från en annan planet. Idag kan vi tjejer välja och vraka. Ni skulle inte tro era ögon om ni såg hur många olika modeller och stilar som finns - bara för just tjejer. Tack jämställdhetsprocessen för det! Och ni skulle inte tro era ögon om ni hade sett hur många shoppinglystna biker- och sporthojsbrudar som var inne med uppdämda konsumtionsbehov.
Men nu ska vi inte romantisera. Branchen är fortfarande sexistisk på sina håll - och detta påstående kommer ifrån en som inte anser sig vara vare sig feminist eller särskilt lättkränkt. Men när man ser annonser för damjackor med en slogan som: "Söt men tuff - kan det bli mera kvinnligt" då blir man ledsen. Inte bara för att leverantören saknar allt vad professionellt förhållningssätt heter och därmed inte har besvärat sig med att skaffa en riktig copy som känner till skillnaden mellan tal- och skriftspråk och därmed skriver "mera" istället för "mer". Denna så kallade copy tror dessutom att varje mc-bruds högsta dröm och mål i livet är att vara både söt och tuff samtidigt. Fan ta honom! För det lär ju knappast vara en tjej som har suttit och knåpat på denna och andra liknande texter.
Ja, så här sitter jag i lördagnatten med värkande fötter efter en hektisk dag med i princip ingen rast för den trötta kroppen. Ute smattrar regndropparna mot fönstret och jag borde gå och lägga mig. Men jag är gräsänka och då är det svårt att komma till ro. Dessutom har jag en sådan enorm längtan efter våren, att det spränger i varenda liten cell i kroppen.
På torsdag om en vecka, alltså på självaste vårdagjämningen och skärtorsdagen, ska jag besiktiga "Bettan" och jag tror nog att det ska gå bra. Hon börjar bli gammal nu - 23 år närmare bestämt. Det är en aktningsvärd ålder på en gammal trotjänare. Och i år har hon fått en nyrenoverad stjärt. Nej, inte med Botox, jag lovar! Det är bara en lite spricka som har blivit lagad, och sedan på med ny lack. Ankstjärten, alltså den lilla kåpan strax ovanför baklampan som just har blivit fixad, har omsorgsfullt monterats tillbaka av matte (dvs mig). Batteriet är nyladdat och egentligen återstår bara olje- och oljefilterbyte, en ordentlig tvätt, vaxning och besiktning. Alltså - snart bär det ut på vägarna igen...och jag längtar!
måndag 25 februari 2008
Klädkoder, musikstilar och identitet
Ute skiner solen och jag vill bara ut och promenera, njuta. Men icke! Här ska läsas och förkovras. Klädkoder, musikstilar och identitet ska vi skriva om, mina två klasskamrater och jag. Nu gäller det att läsa in sig på ämnet, formulera intervjufrågor, ge sig ut och intervjua och sedan sammanställa en gemensam b-uppsas. Vilken bra uppgift för en som aldrig direkt har brytt sig om vare sig mode eller att ha den rätta stilen. Eller gör man det ändå, utan att reflektera över det? Hmmm...
onsdag 20 februari 2008
En baggis
Eller hur!?
För en vecka sedan, när jag hade sparat hem tentan, skrivit ut och läst igenom den, raljerade jag över dess lätthet. "Det blir en baggis att fixa den", sa jag till min kära där hemma och tänkte att jag nog kan bli färdig till fredag kväll. Snacka om att vara så lagom mallig.
Igår kväll blev jag klar. Den första frågan gick förvisso lätt. Två halvdagar så var den fixad. Men Ambjörnsson och hermeneutiken - ja jösses! Visst fanns det en hel del att kritisera i hennes avhandling, men att få in det i ett hermeneutiskt perspektiv, att tänka hermeneutiskt, det var lättare sagt än gjort.
Fast kanske är det så en riktigt bra tenta ska se ut. För första gången under mina dryga två år på lärarutbildningen fick vi en hemtenta som faktiskt var svårare än de jag konfronterades med på komvux för tio år sedan. Och det är väl om något ett tecken på att jag läser högre studier.
Tack lärarutbildningen för den utmaningen! Och tack komvux i Härryda kommun och alla lärare där för en så fantastisk studieförberedande pedagogik! (Åtminstone var det så för tio år sedan, innan politiken började strypa den kommunala vuxenutbildningens resurser).
För en vecka sedan, när jag hade sparat hem tentan, skrivit ut och läst igenom den, raljerade jag över dess lätthet. "Det blir en baggis att fixa den", sa jag till min kära där hemma och tänkte att jag nog kan bli färdig till fredag kväll. Snacka om att vara så lagom mallig.
Igår kväll blev jag klar. Den första frågan gick förvisso lätt. Två halvdagar så var den fixad. Men Ambjörnsson och hermeneutiken - ja jösses! Visst fanns det en hel del att kritisera i hennes avhandling, men att få in det i ett hermeneutiskt perspektiv, att tänka hermeneutiskt, det var lättare sagt än gjort.
Fast kanske är det så en riktigt bra tenta ska se ut. För första gången under mina dryga två år på lärarutbildningen fick vi en hemtenta som faktiskt var svårare än de jag konfronterades med på komvux för tio år sedan. Och det är väl om något ett tecken på att jag läser högre studier.
Tack lärarutbildningen för den utmaningen! Och tack komvux i Härryda kommun och alla lärare där för en så fantastisk studieförberedande pedagogik! (Åtminstone var det så för tio år sedan, innan politiken började strypa den kommunala vuxenutbildningens resurser).
Fääärdiiiiig!
.
.
*
* * *
x * O * x
x * o * o * x
x > * O v O * < x
v * ( Y o Y ) * v
* - ( ( I I I ) ) - *
- \ \ \ / / / -
> > \ \ \ / / / < <
- - \ \ Y / / - -
- - \ \ x / / - -
* > \ / < *
- > \ / < -
- V -
Y
i
i
i
II
III
III
III
IIIII
IIIIIII
IIIIIIII
IIIIIIII
IIIIIIII
IIIIIIII
.
.
.
*
* * *
x * O * x
x * o * o * x
x > * O v O * < x
v * ( Y o Y ) * v
* - ( ( I I I ) ) - *
- \ \ \ / / / -
> > \ \ \ / / / < <
- - \ \ Y / / - -
- - \ \ x / / - -
* > \ / < *
- > \ / < -
- V -
Y
i
i
i
II
III
III
III
IIIII
IIIIIII
IIIIIIII
IIIIIIII
IIIIIIII
IIIIIIII
.
.
onsdag 13 februari 2008
HEMTENTA!
.
...........................................................O
..............................................................o
............................................................o
...´¯`·.¸¸.·´¯`·.´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>
.
...........................................................O
..............................................................o
............................................................o
...´¯`·.¸¸.·´¯`·.´¯`·.¸¸.·´¯`·.¸ ><((((º>
.
torsdag 7 februari 2008
Apropå kunskapsförakt
(Egentligen är detta en kommentar till ett inlägg på bloggen _dagarna, men den blev för lång så jag lägger ut den här istället. Jag påstår inte heller att jag har rätt, snarare är detta bara tankar kring fenomenet kunskapsförakt. Så kom gärna med andra tankar och åsikter).
Det sägs att ju mer man lär sig desto mindre vet man. Således borde det vara så att ju mindre man lärt desto mer tror man sig veta … och kanske blir kontentan också att man måste betrakta världen ur ett svartvitt perspektiv.
Eliten (alltså de mer insatta, och inget annat menat) är inte alltid överens. Tvärtom kommer dessa olikheter i slutsatser ofta fram via massmedia (som exempelvis motstridiga forskningsresultat presenterade i nyhetssändningar, debattprogram och artiklar). Om det är så att ”mindre lärda” människor har svårt att hantera motsatser (något jag antar men än så länge saknar belägg för), alltså att de har behov av att sortera världen i svart och vitt, då kanske dessa människors förhållningssätt till elit och kunskap yttrar sig i just förakt.
Om kunskap ger makt (läs makt utan värderingar på vare sig bra/dåligt, fint/fult eller gott/ont) borde således okunskap leda till maktlöshet. Jag tror att man kan angripa maktlöshet på olika sätt. Ett sätt kan vara att klättra upp för maktlöshetens mur – i detta fall genom att skaffa sig kunskap och förståelse och därmed egen makt. Ett annat sätt kan vara att angripa muren, att försöka riva den eller att spotta och pissa på den – i detta fall genom kunskapsförakt. Jag tror att rädslan för att uppleva sig maktlös, eller för den delen att upplevas som maktlös, kan leda till just förakt.
En människa som inte är lika insatt i ett område som områdets elit, tror jag således lätt kan uppleva sig vara maktlös. Om denna maktlöshet går hand i hand med rädsla, vilket jag tror att den ofta gör, då är det inte konstigt att kunskapsföraktet uppstår. Lägg då till att stora delar av vårt samhälle bygger på vetenskap och rationalitet (vi lever ju i ett så kallat kunskaps- eller informationssamhälle) och att vetenskapliga och rationella slutsatser många gånger är motstridiga. Hur ska man kunna navigera här om man saknar kunskap och ett kritiskt förhållningssätt?
Kanske är föraktet ett försvar mot denna vilsenhet. Visst, man kan välja ett mer konstruktivt sätt att skydda sig på, till exempel genom att förkovra sig, att skaffa sig kunskap. Men även om detta är ett fritt val så tror jag att de som föraktar kunskap och kunniga människor inte har gjort ett reflekterat och medvetet val. Våra reella förutsättningar och erfarenheter är olika och jag tror att fenomenet kunskapsförakt är en djupt mänsklig reaktion i en kunskapscentrerad värld. Därmed inte sagt att det inte är tragiskt och problematiskt. Tvärtom! Jag tror att kunskapsförakt till och med kan vara ett hot mot demokratin. Men det är en annan diskussion…
Det sägs att ju mer man lär sig desto mindre vet man. Således borde det vara så att ju mindre man lärt desto mer tror man sig veta … och kanske blir kontentan också att man måste betrakta världen ur ett svartvitt perspektiv.
Eliten (alltså de mer insatta, och inget annat menat) är inte alltid överens. Tvärtom kommer dessa olikheter i slutsatser ofta fram via massmedia (som exempelvis motstridiga forskningsresultat presenterade i nyhetssändningar, debattprogram och artiklar). Om det är så att ”mindre lärda” människor har svårt att hantera motsatser (något jag antar men än så länge saknar belägg för), alltså att de har behov av att sortera världen i svart och vitt, då kanske dessa människors förhållningssätt till elit och kunskap yttrar sig i just förakt.
Om kunskap ger makt (läs makt utan värderingar på vare sig bra/dåligt, fint/fult eller gott/ont) borde således okunskap leda till maktlöshet. Jag tror att man kan angripa maktlöshet på olika sätt. Ett sätt kan vara att klättra upp för maktlöshetens mur – i detta fall genom att skaffa sig kunskap och förståelse och därmed egen makt. Ett annat sätt kan vara att angripa muren, att försöka riva den eller att spotta och pissa på den – i detta fall genom kunskapsförakt. Jag tror att rädslan för att uppleva sig maktlös, eller för den delen att upplevas som maktlös, kan leda till just förakt.
En människa som inte är lika insatt i ett område som områdets elit, tror jag således lätt kan uppleva sig vara maktlös. Om denna maktlöshet går hand i hand med rädsla, vilket jag tror att den ofta gör, då är det inte konstigt att kunskapsföraktet uppstår. Lägg då till att stora delar av vårt samhälle bygger på vetenskap och rationalitet (vi lever ju i ett så kallat kunskaps- eller informationssamhälle) och att vetenskapliga och rationella slutsatser många gånger är motstridiga. Hur ska man kunna navigera här om man saknar kunskap och ett kritiskt förhållningssätt?
Kanske är föraktet ett försvar mot denna vilsenhet. Visst, man kan välja ett mer konstruktivt sätt att skydda sig på, till exempel genom att förkovra sig, att skaffa sig kunskap. Men även om detta är ett fritt val så tror jag att de som föraktar kunskap och kunniga människor inte har gjort ett reflekterat och medvetet val. Våra reella förutsättningar och erfarenheter är olika och jag tror att fenomenet kunskapsförakt är en djupt mänsklig reaktion i en kunskapscentrerad värld. Därmed inte sagt att det inte är tragiskt och problematiskt. Tvärtom! Jag tror att kunskapsförakt till och med kan vara ett hot mot demokratin. Men det är en annan diskussion…
En banal liten vardagsdikt
.
Till solen
så drack jag dig
ur din bägare av guld
lapade i mig ditt begärliga ljus
törsten
efter det enkla, givna
efter det som skingrar mörker
kyla
och jag blev upplyst
för första gången på så länge
länge
upplyst
av annat än av förnuft och logik
bortom rationalitet
relativitet
validering och metod
trängde du in i min själ
jag drack dig
du släckte min törst
smekte min vinterfrusna kind
du kysste mina ögonlock
och hela världen log
.
Till solen
så drack jag dig
ur din bägare av guld
lapade i mig ditt begärliga ljus
törsten
efter det enkla, givna
efter det som skingrar mörker
kyla
och jag blev upplyst
för första gången på så länge
länge
upplyst
av annat än av förnuft och logik
bortom rationalitet
relativitet
validering och metod
trängde du in i min själ
jag drack dig
du släckte min törst
smekte min vinterfrusna kind
du kysste mina ögonlock
och hela världen log
.
torsdag 31 januari 2008
Heja kurslitteraturen!
Vilken bok! Fanny Ambjörnssons "I en klass för sig - genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer". Ett mycket intressant innehåll och en välskriven bok. Jag har nästan läst halva och är överförtjust.
Nu väntar jag med spänning på om vi ska få läsa en motsvarig bok om genus, klass och sexualitet bland gymnasiekillar. Tror ni att vi får göra det?
Nu väntar jag med spänning på om vi ska få läsa en motsvarig bok om genus, klass och sexualitet bland gymnasiekillar. Tror ni att vi får göra det?
söndag 27 januari 2008
Solsken, flykt och ganskaintedåligt samvete
Motorcykelmässan är slut, liksom veckan och jag själv. Mässfesten igår blev lyckad. Den som min kära har plannerat för, arrangerat, samordnat. Alla verkade så glada och nöjda, alla hundratjugoåtta som kom. Idag ler solen i sin himmel, ler mot oss och smeker våra vintervita kinder. Det är sen eftermiddag. Jag skulle läsa idag. Åttio sidor eller så. Metodpraktikan (suck!).
Körde min kära till stan, till mässan där han har jobbat hela veckan. På vägen hem körde jag vidare. Okynneskörde. I en timma okynneskörde jag. Bra musik, kurviga motorcykelvägar, ängar som badar i sol, bäckar som forsar fram. Människor överallt, som nyväckta ur sina iden. En glädjetår eller två trängde fram.
Nej, jag körde inte motorcykel! Min farkost genom det åtråvärda solskenet var en Skoda. Jag borde läsa. Åkte hem till slut. Dammråttorna välkomnade mig hånflinandes i det starka januariljuset. Måste läsa! Fram med dammtrasan. På med tvättmaskinen. Men läsa då? Efter dammsugningen. Och när jag har bäddat rent, och skakat täckena i solen, och kollat mailen, och läst alla bloggarna, och skrivit lite själv, och...
Okey. Om en timma ska jag hämta min kära. Kanske hinner jag läsa lite ändå...
Körde min kära till stan, till mässan där han har jobbat hela veckan. På vägen hem körde jag vidare. Okynneskörde. I en timma okynneskörde jag. Bra musik, kurviga motorcykelvägar, ängar som badar i sol, bäckar som forsar fram. Människor överallt, som nyväckta ur sina iden. En glädjetår eller två trängde fram.
Nej, jag körde inte motorcykel! Min farkost genom det åtråvärda solskenet var en Skoda. Jag borde läsa. Åkte hem till slut. Dammråttorna välkomnade mig hånflinandes i det starka januariljuset. Måste läsa! Fram med dammtrasan. På med tvättmaskinen. Men läsa då? Efter dammsugningen. Och när jag har bäddat rent, och skakat täckena i solen, och kollat mailen, och läst alla bloggarna, och skrivit lite själv, och...
Okey. Om en timma ska jag hämta min kära. Kanske hinner jag läsa lite ändå...
måndag 21 januari 2008
Vetenskap, vfu, vilse
.
Fragmenterat
Förvirrad
Föreläsningar
Introduktion
Intresse
Icke-kontroll
Desorienterad
Disträ
Dödstrött
Kunskap
Kvantitativ
Kvalitativ
Spännande
Seende
Start
.
Fragmenterat
Förvirrad
Föreläsningar
Introduktion
Intresse
Icke-kontroll
Desorienterad
Disträ
Dödstrött
Kunskap
Kvantitativ
Kvalitativ
Spännande
Seende
Start
.
lördag 19 januari 2008
Avskedssentimentalitet
.
en epok tar slut
med vemod, sorg och förväntan
förväntan inför det nya
en förväntan
som lyfter vemodets tunga kropp
tappar det
och lyfter igen
.
en epok tar slut
med vemod, sorg och förväntan
förväntan inför det nya
en förväntan
som lyfter vemodets tunga kropp
tappar det
och lyfter igen
.
Separationsångest
Jaha, så var det slut då. HDK-tiden. Och jag som nyss tänkte att jag har tre långa terminer framför mig att gotta mig i bild och form. Vart tog tiden vägen? Snyft...
Visst ser jag fram emot religionsinriktningen, ja till och med delar av LAU-kursen, men när en epok tar slut är det alltid lite vemodigt (eller mycket). Ja, jag vet att jag är sentimental! Men det får man faktiskt vara ibland...
JAG VILL INTE SLUTA! INTE ÄNNU!
Men jag har lärt mig en massa. Det har jag verkligen. Konst har fått en helt annan dimension i mitt liv, liksom bild, form, kreativitet begrepp som gränser, mod, tillit, konflikt, problemlösning, feminism (ja, tänka sig, också feminism) etc. Och våra lärare har varit så underbara. Stöttande, hårda, förstående, drivande, ostrukturerade, men framför allt har de haft fantastiska ambitioner med kursen - vilka de också har lyckats införliva mycket, mycket bra. Tack i evighet!
Visst ser jag fram emot religionsinriktningen, ja till och med delar av LAU-kursen, men när en epok tar slut är det alltid lite vemodigt (eller mycket). Ja, jag vet att jag är sentimental! Men det får man faktiskt vara ibland...
JAG VILL INTE SLUTA! INTE ÄNNU!
Men jag har lärt mig en massa. Det har jag verkligen. Konst har fått en helt annan dimension i mitt liv, liksom bild, form, kreativitet begrepp som gränser, mod, tillit, konflikt, problemlösning, feminism (ja, tänka sig, också feminism) etc. Och våra lärare har varit så underbara. Stöttande, hårda, förstående, drivande, ostrukturerade, men framför allt har de haft fantastiska ambitioner med kursen - vilka de också har lyckats införliva mycket, mycket bra. Tack i evighet!
måndag 14 januari 2008
söndag 6 januari 2008
Förkylningstid och slut på ledighet
Idag är sista dagen på julledigheten och jag har lyckats dra på mig en läskig förkylning. Hoppet om en vit januari frättes bort med förmiddagens regn och jag deppar en liten smula över det. Jag älskar snö, trots att jag hatar vintern. Ska vi mot all förmodan ha denna så vidrigt mörka och kalla årstid, då kan det åtminstone få vara lite vitt ute. Men icke!
Nåväl, kurslitteraturen är så gott som genomläst. Den var riktigt intressant och bra. Det ska bli spännande med den sista delkursen, även om det känns vemodigt att HDK-tiden snart är slut. Men allting har ett slut, och mina studier är långt ifrån över. I mars har jag kommit halvvägs, och jag har ju religionsinriktningen kvar, vilken jag ser fram emot väldigt, väldigt mycket...
Nåväl, kurslitteraturen är så gott som genomläst. Den var riktigt intressant och bra. Det ska bli spännande med den sista delkursen, även om det känns vemodigt att HDK-tiden snart är slut. Men allting har ett slut, och mina studier är långt ifrån över. I mars har jag kommit halvvägs, och jag har ju religionsinriktningen kvar, vilken jag ser fram emot väldigt, väldigt mycket...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
